الأبواب كذبة وجدت لنتعلم الرحيل
The poet
I’m a Palestinian poet and writer from Gaza, born in 1974.
I have published four poetry books in Arabic.
My fifth book » flöjt av mörker» was translated into Swedish by Hanna Hallgren ,Jenny Tunedal and Anne Jansson and published by ellerströms förlag 2024.
Vilsen, täckt av det vita mörkret
Här möter de älskande böners glöd och längtar efter sig själva, en passion som fyller själen, tynger kroppen.
Här i den ensamma staden knackar inga unga älskande på väntans dörrar, de som redan älskat besvärjer tomheten, upprepar den, ivrigt, byter tid och skiftar ansikten, ger sken av glans och fulländning.
De har misslyckats och tömts på allt utom minnet, det väcker gammal smärta, för att sedan försvinna och orsaka nyI samma stad har sorgen förskansat sig, fött miljoner av ögonblick som vill fly undan dess maktIkväll strör sorgen sådana ögonblick omkring sig.
Vilsen, täckt av det vita mörkret vet kvällen vad som fattas denna stad, vad som oroar de som älskat och väntar de unga älskande. Kvällen slår följe med sorgen Kvällens hölje är mörker, dess vithet en obegriplig öppenhet. Passionen är dess armod, en sköld av väntan omger den och staden är tyst – av gammal vana –utan att veta hur länge tystnaden varat, hur många misstag den kan bära.
En ensam stad dyrkar sin ensamhet, hånar de älskandes leda. Den kvävs av väntan, vidder smalare än vägar. Den andas sina synder och krymper inför möjlig glädje.Måsar är porten till havet
Det var en gång en hamn, eller som berättaren sa:
Hon samlade sina snäckskal och väntade.
Hon väntar på skepp som ska komma, går sakta längs vägen. Hennes skugga skapar henne, hon har ingen skugga utom den. Hennes kärlek skyddar henne, är det enda resesällskapet.
Med ett skratt förändrar hon sin rädsla och samlar berättelserna i en liten ask. På långt håll syns detaljerna, de första och de sista, i berättelser som glömts bort av de som en gång ägde dem.
Hon nystar upp härvor för att göra dem hela. De regnar ur henne; berättelser om ensamma älskare, toner av förlust och floder av begär.
Hon städar vid berättelsens port, stänker vatten som doftar basilika, skapar tomhet, så som den skapar henne. Med dessa minnen växer hon och människor tar skydd i hennes skugga. Sorgset likt en ensam åra vars begär krossas mot stranden betraktar hon näten.
Sand kysser henne och vind bränner henne. Hon är besviken över stranden och ljudet som bryts.
Hennes själ är hennes helgedom och hjärtat vidgas.